Sveriges Konst- och Antikhandlareförening (SKAF) har ett bra regelverk för hur antikhandlare som är medlemmar ska uppträda, kunder ska känna sig trygga när de handlar hos en till SKAF ansluten handlare.
Om föreningen kan man läsa följande på deras hemsida:
För närvarande har Sveriges Konst- och Antikhandlareförening 55 medlemmar med säte i Sverige och Finland. Föreningens medlemmar är verksamma inom vitt skilda områden som antika möbler, konst, silver, glas, smycken, mattor, porslin, design, böcker, allmoge och afrikansk konst. Medlemmarna tillhör Sveriges främsta experter inom sina respektive områden. Det som förenar dem är deras djupa kunskaper och inriktningen på kvalitativa föremål.
Sveriges konst- och Antikhandlareförening ställer stora krav på sina medlemmar och borgar för att kunden kan känna sig trygg med sina köp. För att vara medlem i SKAF krävs att den sökande följer föreningens etiska regler, har gedigen föremålskunskap och håller hög kvalitetsnivå både vad gäller föremål och service.
Frågan är om SKAF har spelat ut sin roll som ledande Antikhandlareförening? Det är många som har läst mina blogginlägg om de fuskande SKAF handlarna, pottskåpsaffären är numera världsberömd och på allas läppar.
Länkar till mina tidigare blogginlägg:
Antikhandeln sjuter sig själv i foten.PottskåpsaffärenDet första inlägget skrev jag i samband med Antikmässan i Älvsjö i mitten av februari. Många har hört av sig och stöttat mig i denna fråga sedan dess, inte minst medlemmar i SKAF, men det är väldigt få som har vågat gå ut och öppet vara kritisk mot de fuskande handlarna. Är det så lågt i tak i SKAF att man inte vågar kritisera en fuskande kollega?
Jan-Erik Ögren, Kalle Möller & Sonia Nilsson är SKAF:s medlemmar som har varit kritiska till hur ärendet har hanterats. De har öppet gått ut med sin kritik och med förslag på vad som bör göras. En eloge till Er.
Nu har SKAF haft årsmöte. Jag har väntat länge på att SKAF skulle göra ett uttalande och har hela tiden tänkt att efter årsmötet borde man få reda på vad som ska hända. Men inte, istället får Rickard Thunér fortsatt förtroende i SKAF:s styrelse. Det normala hade varit att det blivit en timeout så länge utredning pågår. (Utredning pågår fortfarande enligt en insatt källa).
Det är lite märkligt att Thunér tagit plats i den styrelse som ska besluta om eventuella sanktioner.
Styrelsen såg ut på följande sätt före årsmötet:
Erik Edelstam Ordförande
Arthur Aminoff
Theo Lundgren
Claes Moser
Fredrik Knutsson
Jan Ribbhagen
Pontus Silfverstolpe
Rickard Thunér
Sofia Silfverstolpe Generalsekreterare
Arthur Aminoff har vid årsmötet avgått som ordinarie ledamot och har enligt uppgift ersatts med Charlotte Strömstedt.I övrigt ser styrelsen ut på samma sätt när det gäller ordinarie ledamöter.
En förutsättning när man ska fatta beslut är att man tittar på ärendet, och går igenom det material som finns tillgängligt. Det är bara Edelstam och Knutsson som har visat intresse att se de bilder som finns. En eloge till dessa två som tagit kritiken och anklagelserna på allvar.
Jag har erbjudit SKAF:s styrelse att ta del av det bildmaterial som jag har, som visar att det är samma pottskåp som såldes på Stockholms Auktionsverk och som sedan bjöds ut i Årets Monter på Antikmässan i Älvsjö.
Jag har varit tydlig med att jag
inte skickar några bilder via webben, då detta utgör bevismaterial.
Å andra sidan är det lite märkligt att Thunér som nu anklagas, inte ställt pottskåpen på styrelsens bord direkt i samband med att anklagelsen blev officiell.
Lika märkligt är det att pottskåpen inte snabbt som ögat visades upp på Aftonbladets redaktion med tanke på att handlaren hängdes ut på Aftonbladets första sida. Rubriken löd
SVT:s Antikprofil i bråk om pottor.Det normala hade varit att till varje pris rentvå sig, det vill säga om man hade haft rent mjöl i påsen. I stället har man varit helt tyst, ja, nästan tyst i alla fall, har hört på stan att jag av Thunér kallas en jävla avundsjuk kärring. Det är givetvis smällar man får ta om man sticker ut hakan. Det har även florerat rykten på stan att jag skulle ha backat i pottskåpsaffären, vilket jag inte har gjort.
Förutom tystnaden har Thunér raderat bilder på sin hemsida där pottskåpen fanns avbildade, detta gjordes samma dag som Aftonbladets artikel kom ut.
Till dags dato har pottskåpen inte visats upp för styrelsen. För min del tycker jag att det har tagit alldeles för lång tid för att det ska vara anständigt, även om pottskåpen är sålda. Hur svårt kan det vara på en skala att låna tillbaka dessa för en oculärbesiktning, att man i styrelsens närvaro låter oberoende expertis och en expert från Stockholms Auktionsverk avgöra om det är samma skåp, eller om det finns ett tredje pottskåp. Ingen kvantfysik, precis som "en gammal lärare" påpekade.
Det har gått så lång tid att varje försök att förklara vad som har hänt kommer att ses som patetiskt.
Antingen har Thunér gått på en blåsning när han köpte pottskåpen av en annan SKAF-medlem eller så har han medvetet deltagit i förfalskningen av pottskåpet.
Hur som helst borde Thunér be hela antik Sverige om ursäkt. Detta har skadat hela branschen och det är inte mitt avslöjande som har skadat! Det är dags att sätta ner foten mot fusket om vi ska ha några antikhandlare kvar som värnar kulturarvet.
Många har undrat varför jag gör detta. Mitt svar är att jag värnar kulturarvet och ser allt fusk med antikviteter som ett hot mot detta, oavsett vem fuskaren är. Jag känner inte de fuskande antikhandlarna, utan det är företeelsen i sig som jag protesterar emot. Fusket har eskalerat, för varje år har det blivit mer och mer utbrett, inte minst på våra auktionshus och på antikmässorna. Det är utomordentligt illa när fusket har nått det absoluta toppenskiktet av antikhandlare, och dessutom är så öppet att det står förfalskade möbler på paradplats på Älvsjömässans jurybedömda avdelning.
Jag har i hela mitt vuxna liv varit intresserad kulturföremål, började i unga år att följa med mina "farbröder" på auktion. De hade ett antik och auktionsföretag uppe i Umeå. Har tilldelats stipendium för mitt forskningsarbete om dekorativt allmogemåleri från Västerbotten och Norrbotten.
Jag har medvetet låtit bloggen vara helt fri från reklam, vill inte vara tvingad till lojalitet mot någon aktör i denna allt mer smutsiga bransch. Är en gammal tant som tycker att det är roligt att dela med mig av den kunskap jag har fått genom åren. Är fortfarande nyfiken och kunskapstörstig då det gäller antikviteter, man blir aldrig fullärd och tur är väl det.
Min man Olof som jag givetvis har konsulterat då det gäller pottskåpen har varit medlem i SKAF. Han har läst konstvetenskap och etnologi. Han har vunnit pris för bästa monter på Antikmässan i Älvsjö, på den tiden besökarna fick rösta på bästa monter. Han har ställt ut på alla stora mässor i Sverige.
Han är numera en gubbe som hellre spelar "prostatarock" på sin gitarr än sysslar med antikviteter. Såvida han inte hittar något trevligt barockföremål förstås, då blir det minsann fart på gubben.
Med denna lilla presentation ville jag ha sagt att vi ingalunda är några nybörjare då det gäller antika möbler.
Hoppas fortfarande på att SKAF tar tag i detta på ett kraftfullt sätt, man har ett ansvar för hela antikbranschen. Detta får bli mitt sista inlägg i denna fråga gällande pottskåpen. Jag är djupt besviken på att man under så här lång tid inte har agerat på något sätt. Vill inte SKAF ha en förändrig är det ingenting jag kan göra något åt. Men vi kan vara förvissade om att antikbranschen och Älvsjömässan aldrig kommer att bli sig lik.
Om inte föreningen kan stå för kvalitet blir jag väldigt förvånad om medlemmar finner det meningsfullt att vara kvar. Det är just kvalitet och köptrygghet för kunden som är själva andemeningen och en förutsättning för SKAF:s existens som trovärdig förening.
Det är frågan om inte Älvsjömässan ska välja en annan samarbetspartner till nästa års mässa, det finns fler föreningar. Det är kanske bättre att FAK står på paradplats på mässan och har de bästa monterplatserna. FAK (Förenade Konst- och Antikhandlare) tog i alla fall tag i problemet med fusk. Det finns ingen mening med att SKAF:s utställare ska vara priviligerade när det gäller monterplacering.
Nog var det bättre förr...har ni hört det förut? Men nog ligger det allt väl lite sanning bakom uttrycket. Drar mig till minnes att Babbi Wallenberg som en gång i tiden hade ansvar för Antikmässan i Älvsjö, kom till Helsingborgsmässan och blev ordentligt uppretad av vad hon såg. Där fanns en massa nytillverkade kopior till salu. Nytillverkat hör inte hemma på antikmässor sa Babbi, och tog kontakt med Leif E Nilsson som ansvarade för Helsingborgsmässan, Åke Eriksson som ansvarade för Dalamässan och Karin Andersson som hade ansvar för Boråsmässan. Ur deras samtal föddes 1992 ett avtal som innebar att nya föremål inte fick vara med på deras mässor. Man accepterade inte heller antika möbler som "hottats" upp, byggts om, helt eller delvis nytillverkats av gammalt virke och patinerats för att se ut att vara från tiden.
För jurybedömda avdelningen gällde dessutom att alla eventuella reparationer och kompletteringar skulle redovisas skriftligt på föremålen. Beskrivningen skulle godkännas av juryn och mässledningen innan mässan öppnade. På kvalitetsavdelningen krävde man dessutom att all polykrom dekor skulle vara den ursprungliga. Man kan ju fråga sig varför man har frångått detta? På den tiden tilläts inga chabby chic målade pottskåp.
Om jag inte minns helt fel blev Hasse Larsson förbjuden att sälja ett par röda platåskor som han hade i en installation, dessa fick vara kvar i montern, men inte ha prislapp och absolut inte säljas på mässan. Varenda pryl synades av juryn och mässledningen.
Även branschtidningarna var bättre förr, I nummer efter nummer skriver Christian Wollin i Antik & Auktion om fuskande auktionshus och om fuskande antikhandlare. Jag saknar Christian Wollins granskning av branschen. I dag ser man inte röken av granskning. Nu är det mer en regel än ett undantag att när branschtidningarna ska göra ett reportage från en antikhandel, nog sjutton lyckas man med konststycket att hitta just en handlare som inte har "riktiga" prylar i sitt lager, med andra ord nytillverkat. Det är påklistrade romber och stripor på de s.k "gustavianska" skänkarna. Chiffonjéer som kapats och blivit byråar. Stilmöbler som har hottats upp och förvandlats från kopia till original. Man har kladdat så mycket färg på möblerna att det är näst intill omöjligt att avgöra vad som är kopia eller original. Det finns inte en enda originalyta kvar, så bara ett tränat öga kan avslöja fusket.
Med dessa ord önskar jag SKAF lycka till med att återskapa det förlorade anseendet.
